Det är inte bara radiosystemet som sakna täckning i Svenskt polisarbete.
Med dragen penna, en rubrik som bra illustrerar dagens polisarbete
Med dragen penna som rubrik i dagens SVD som mer speglar det faktum att landets deckarförfattare har ett förflutet i kåren. Men är likväl en rubrik som också stämmer i det riktiga polisarbetet när man tydligen lägger mer energi att avskriva brott än att försöka klara upp dessa. Den som gjort allmänheten varse hur illa polisen fungerar är väl Leif GW Persson som inte skräder orden vilken dålig kompetens som finns inom kåren och där man heller sitter kvar bakom skrivbordet och tar till pennan än uppsöker brottsplatsen.
Det finns skrämmande exempel både hur utredningar har sköts hur illa ställt det är med motivationen att överhuvudtaget lämna arslet från skrivbordsstolen i de mest lättlösta fall. En koloss på lerfötter med en ledning som kommer längre och längre bort från en verklighet som gör polisarbetet till för allmänheten.
"Individuella arbetsprestationer i uniformerat polisarbete" 2008, att 40 % av poliserna i yttre tjänst inte hade godtagbar kompetens och endast 5 % hade mycket god kompetens. Kompetensen avtog med tjänsteåldern och forskarna menar att det beror brister i polisens organisation som toppstyrd ledning och bristande utvecklingsmöjligheter för poliser i yttre tjänst.
Kanske inte så underligt att ouppklarade brott växer på skrivborden med det utfallet av kompetens på ute på fältet. Trots ökning av antal anställda där 2014 fanns över 28 OOO varav ca 20 000 var poliser. Men i och med att polismyndigheten förstatligades 1964 som också bland många poliser såg som något positivt så började nermonteringen av det uppdraget att serva allmänheten sakta men säkert.
Här börjar en upprustning utan dess like på det materiella där det inköptes bilar, båtar, helikoptrars och i ett handslag så halverade man närvaron ute på fältet genom att förbjuda poliser att patrullera ensamma, och vem har sett en patrullerande polis utanför polisbilen nu för tiden. Sedan har närvaron sakta men säkert avtagit av poliser ute på fältet bland allmänheten framförallt i glesbygden.
När polisen var kommunaliserad fanns det poliser på plats i kommunerna som var väl insatt i var problemen fanns. Då var gående och cyklande poliser en vanlig bild ute bland allmänheten. Nu har man helt tömt polisresurserna i småstäder och i glesbygden och koncentrerat alla resurser centralt till något som man kan kalla akutcentraler där man hela tiden befinner sig ett steg efter och reagerar först när brotten redan hänt.
Det där med förebyggande, känna befolkningen, ha utbildningar i skolan i trafikvett eller via sin lokala kännedom ha ett öga på buset det har man helt lämnat hän.
Nu är vi på väg att vrida tillbaka klockan till före förstatligandet där nu polismyndigheten föreslår att kommunerna får ansvaret för lag och ordning i glesbygden men med ordningsvakter ett slags polisiärt B-lag som skall träda in och hålla ordning. Då kan poliserna sitta på sina akutcentraler och invänta utryckningsorder och när ordningsvakterna har gjort grovjobbet koncentrera sig på att köra bovarna till arresten.
Hur vore det i stället att man skrotade den nya polisorganisationen så att vi får tillbaka våra poliser på gatan där de gör mest nytta både i att förebygga brott och få medborgarna att känna sig trygga i sin vardag. Frågan är väl om inte både polismyndigheten och våra politiker har en väldig konstig bild av hur de polisiära resurserna på bästa sätt skall komma medborgarna tillgodo så att de kan känna sig trygga i sin tillvaro.
tn